Ett inlägg för alla som inte firar Fars Dag, eller för dem som vill läsa ett annat perspektiv för den populärt firade dagen.

Att inte fira
Frånvarande
I himlen

Att inte fira Fars Dag kan bero på många olika anledningar. 

Vi får inte glömma bort alla som fruktar denna dag och längtar tills den är förbi. 

Jag tänker på er, och kan relatera. 

Familj betyder inte alltid att människorna håller ihop. Ibland kan familj innebära människor som inte är av "samma blod", precis som "blodsbandet" inte uppfattas som tillräckligt starkt. 

En pappa kan ha valt att lämna sin familj och sina barn, och därför kan det vara tufft att uppleva Fars Dag med den påminnelsen. 

En familj kan ha förlorat pappan och uppleva Fars Dag som en tuff stund. Även om det är nyligen eller flera år sedan, så är det en påminnelse om att en viss person ska firas. 

Fars Dag är en fin dag, men den kan också vara tung och tuffare än andra dagar.

Är ni nervösa eller mindre exalterade för Fars Dag? 

 

Jag förstår er och vill berätta att jag finns här. Detta inlägg kommer att vara just för er. 

Tips för att bli på bättre humör

  • – Hitta på saker som inte får er att känna er ensamma. 

  • – Vilka filmer eller serier får er att känna lite nostalgi, eller trygghet? Se dem! 

  • – Om ni vill vara själva, se till att ha egentid som ni uppskattar och mår bra av. 

  • – PRATA! Prata med någon om det som känns jobbigt, det blir för det mesta alltid bättre av att ta upp saker högt.

  • – Skriv ett brev. Till er pappa som ni önskar att ni kunde fira. Vad skulle ni ha sagt om han var med er denna stund? * 

 

Viktigt att tänka på, är att bry sig om andra runt omkring. Oavsett om ni är på dåligt humör eller om ni känner någon som är utan sin pappa. 

 

Ta inte ut er ilska på någon annan. Och försök stötta de människor som är ledsna denna dag. Vi kan hjälpas åt tillsammans att må bra, och vi behöver bara finnas för varandra och lyssna på vad som uppskattas eller behövs.

Ni är inte ensamma

Min erfarenhet av Fars Dag, är att jag inte riktigt firat den sedan mina föräldrars skilsmässa. Det har inte blivit av eftersom jag bodde hos min mamma och hade mindre bra kontakt med min pappa. 

 

Först har jag inte brytt mig så mycket, men sedan har jag upplevt människor runt omkring mig som firat dagen. Och då har det väckts något inom mig, kanske är det lite sorg? 

Jag har fått mer förståelse för de som inte firar Fars Dag, och hur viktigt det är att prata om hur vissa INTE firar dagen. 

 

Vi finns här för varandra, och vi stöttar varandra <3